Gofika

I onsdags hemma hos min Moelimoa fick jag en kopp kaffe (i en superfin mugg!) och en skål med nötter. Det kallar jag go-fika á la LCHF/Paleo. Nu har det ju gått tre veckor för mig utan Cola light, som ju burkar vara det jag "unnar mig" när jag är sugen på något gott. Det har blivit en hel del mer kaffe som konsekvens av upphållet med lgiht-läsken... Jag känner faktiskt aldrig att jag är sugen på godis eller något annat sött, det är heeelt borta för mig efter över 9 månader med lågkolhydratskost. Men Cola light får det fortfarande att vattnas i munnen på mig.... Suck, varför ska man älska något så dåligt?! 
 
/Sofia 

Kommentarer
Postat av: Annie

Du får se det positiva i det negativa! Jag tror det är betydligt mycket lättare att vara sugen på cola light, och stå emot, än att gå omkring och vara socker/sötsugen! :) Så tycker iaf jag personligen att det är. Nä, tänk om dom kunde uppfinna en cola light som smakar PRECIS som den vanliga men att den är nyttig... Orealistiskt, men drömma får man ;)

Svar: Det har du rätt i, hellre lite light-läsk-beroende än sockerberoende, om man måste välja ;) He he, det hade väl varit en härlig grej, och ja, drömma får man!
NEJtillkolhydrater

2012-11-12 @ 13:13:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0