Att komma till insikt
Jag har verkligen insett varför jag alltid sagt/trott att jag inte kan/gillar att bege mig ut på en löprunda. FÖR ATT DET ÄR SÅ JÄVLA JOBBIGT. Innan man får upp sitt flås och sin kondition är det ju fruktansvärt. Efter en kilometer vill jag stanna. Sen springer jag alla de där jäkla fem kilometerna och vill stanna hela tiden. Svårt att andas. Andra andningen, vad f*n är det?! Röd som en tomat i ansiktet och svetten rinner som om jag duschat. Just precis på grund av allt detta har jag hållit mig borta från löpning, som en riktig fegis. Nu är det slut på det. Det är helt okej att se förjävlig ut och jobbigt är det bara i dryga 30 min, sen är det över. Och för varje gång man pinar sig igenom det kommer det bli lättare och flåset bli bättre.
Min utmaning till mig själv denna veckan är ju 5 löprundor á 5 kilometer och jag har avverkat 3 av dem. Det har varit otroligt jobbigt varje gång men jag har faktiskt genomfört det. Och förbättrat min tid från första gångens 34 minuter till att idag springa lika långt på 31,5 minuter.
Jag är så stolt över mig själv så jag spricker.
Så, utmana er själva - gör något ni tror att ni inte klarar! Det är en underbar känsla efteråt, när man inser att man klarar mycket mer än man tror. Trust me!
/ Sofia
Kommentarer
Svar:
Så härligt! Det känns hoppingivande att veta att det bara blir bättre :)
NEJtillkolhydrater
Svar:
Jag tycker det är skitjobbigt! Haha eller hur, det ser otroligt lätt ut för alla andra som susar förbi.. Men de har säkert också tyckt att det var jobbigt en gång i tiden! Jag flåsar som tusan och skulle helst inte vilja stöta på någon alls efter en löprunda, så som man ser ut.... ;D Kör hårt, du klarar det garanterat också! :)
NEJtillkolhydrater
Svar:
Tack! Ja man får tänka så.. :)
NEJtillkolhydrater
Svar:
Åh tack, så fin du är! Ja men visst är det så, man bryr sig alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker.. Man får jobba bort det! :) Kram!
NEJtillkolhydrater
Trackback
