NEJ TILL KOLHYDRATER

Hej!

Den bloggfria sommaren kom och gick, med underbart väder och härliga dagar. Vi har ätit massa god mat, unnat oss en del, tränat, sprungit lopp (!) och levt. Vi har varit strikta med kosten och vi har inte varit strikta. Upp & ner hela tiden – precis så som livet är. 

 

 

I mars förra året skapade vi bloggen nejtillkolhydrater. Sedan dess har vi fyllt den här sidan med recept, inspiration, vandringar, träning och en massa annat. Ni som läser har blivit fler och fler och det var fantastiskt roligt att få läsa era svar när vi för ett tag sedan frågade vilka ni var och hur ni hittade hit. Det känns skönt att veta att det vi skrivit här de senaste 15 månaderna faktiskt har påverkat, peppat och inspirerat några av er. Den främsta anledningen att vi drog igång med bloggandet var just för att inspirera oss själva, varandra och andra till hälsosamma val i livet. 

 

Men när bloggandet blir mer av ett måste, och känns mer krävande än givande, vet man att det är dags att knyta ihop säcken, för ett tag i alla fall. Det senaste har det nästan känts lite jobbigt att aldrig kunna äta utan att först arrangera en photo session, känna sig lite skyldig om man inte tränar som man borde (vad ska man skriva om på bloggen liksom?!), eller att alltid känna lite stress över att få upp bra inlägg som faktiskt intresserar andra. 

 

Så det är med lite sorg i hjärtat vi meddelar att vi tar en bloggpaus. Efter sommaren får vi se om saknaden blivit för stor och vi tar upp skrivandet igen, men just nu vill vi bara leva. Leva livet med de ups and downs som det innehåller, men utan att skriva om det här. Glöm inte att ni har hela bloggarkivet till höger med allt vi någonsin skrivit här. Vi kommer dessutom att ha kvar vårt Instagramkonto @nejtillkolhydrater - en liten fot vill vi nog ändå ha kvar i LCHF-världen. 

 

Vi önskar er en riktigt fin sommar! Fortsätt att leva hälsosamt, men glöm inte att njuta av livet också, det är trots allt det viktigaste. 

 

// Sofia och Jonna

 

 

Jag har haft en fantatisk helg. Igår åkte jag och två vänner till en sjö och hade picknick: revben, frukt (jag äter melon och ananas ibland), jordgubbar, ost & korv. På kvällen lagade jag lyxmiddag bestående av rostbiff, smörstekta champinjoner, vitlöksfräst spenat och bea-sås. Verkligen full pott på lördagens matintag!

 

/ Sofia 

Jag hade en portion biffar i frysen som jag tänkte ha som matlåda till jobbet, frågan var bara vad jag skulle ha till. Biffar i all ära men kanske inte så kul att BARA äta det... Så jag slängde in sparris och några champinjoner i ugnen och strödde flingsalt över. Tillsammans med lite grönsallad blev det sen, med biffarna, en mycket väl godkänd fredagslunchlåda!

 

/ Sofia 

I fredags var jag på 30-årskalas där det bjöds på fantastiskt goda revben med tillbehör. Medan de andra åt potatissallad hade världens bästa pappa med sambo köpt en egen liten plocksallad till mig. Det är kärlek det! Så för mig blev det blandsallad, revben, halloumiost inlindat i parma & en skiva honungsmelon. Jag säger det inte ofta, för det låter så löjligt, men MUMS!

 

/ Sofia

Igår, efter att vi hade firat våra fantastiska mammor, lyxade vi till det med en restaurangmiddag tillsammans med våra fina vänner Sara & Angelica. Det är verkligen inte ofta vi alla befinner oss i samma stad, så då får man passa på. Maten på Köket är dessutom riktigt bra! Vi tog varsin bit kött allihopa och sedan väljer man själv tillbehör (Sofia har skrivit mer här). Smarrigt!

/ Jonna

I lördags firade vi att Frida snart fyller 25 år. Hon bjöd på riktigt god, och LCHF-vänlig, plockmat och ett hejdundrande party. Plockbuffé är ju perfekt - det finns alltid nått som passar alla typer av kosthållningar/dieter. Tack världens finaste syster för en toppenkväll och för att du är du!

 

/ Sofia 

I dag vaknade jag upp lite lätt bakis efter en fantastiskt rolig utekväll igår och alldeles för få sovtimmar i natt och var sådär bakis-sugen på allt och inget. Det blev till slut en frukost bestående av färska hallon och jordgubbar och kokosgrädde. Helt klart godkänt. 

 

/ Sofia 

Ibland kan jag bli lite trött på den här hetsen kring träning och kost. Alla #inspo-bilder på Instagram med #getfit, #eatclean, #aldrigvila osv till oändligheten.. Ibland kan jag känna, att vore inte livet himla mycket enklare om det hade ansetts bra att chilla lite mer? Om vi inte hade brytt oss så mycket om hur våra kroppar ser ut, om man har några kilo för mycket eller om man aldrig går till gymmet. För visst tycker vi väl om varandra ändå, hela grejjen hos en människa ligger väl i personligheten, åsikterna, tankarna och känslorna och inte i utseendet, vikten eller muskelmassan? Jag tror att många hade mått mycket bättre överlag utan den här pressen från media och folk i omgivningen som hetsar varandra till den såkallade drömkroppen. Vem sjutton bestämde från början hur den generalla drömkroppen ska se ut förresten?!

 

Ibland får jag dåligt samvete om jag på något sätt medverkar till denna hets. Här på bloggen skriver vi ju om ett hälsosamt leverne, men jag hoppas och tror ändå att vi håller det på en sån nivå där man inte hetsar varandra. Jag känner mig ganska mänsklig, trots allt. Jag tar mig verkligen inte till gymmet så mycket som jag önskar att jag gjorde. Jag äter på tok för mycket som jag inte egentligen "borde" (att EN ruta mörk choklad räcker - vilket skämt...) och stänger ofta av alarmet på morgonen och sover en timma extra istället för att ta mig ut på den där härliga morgonpromenaden. Jag hoppas att det vi delar med oss av här, motiverar och inspirerar till hälsosamma val, och att det inte hetsar någon till något. 

 

Men så ibland känner jag helt tvärtom. Då känner jag att det är jättebra att vi puschar varandra med hashtags på Instagram och skriker ut "FUCK LAGOM" och hänger på gymmet varje dag. För trots allt gör man ju det för att uppnå något stort - förändra sin kropp och sitt välmående! Att bli vältränad och fit ger ju trots allt så mycket mer än bara ett snyggt yttre. Hela kroppen, invändigt och utvändigt, har ju bara att vinna på att aktiveras. Och så kan jag bli irriterad  när jag läser saker som att "var nöjd med dig själv som du är". För om det nu är så att man exempelvis har några kilon för lite eller för mycket och verkligen, verkligen inte trivs med det - ska man nöja sig då?! Är det inte sjukt bra jobbat om man lyckas förändra det med hjälp av lite jävlar-anamma och #getfit-bilder på Instagram? 

 

Så jag pendlar mellan dessa två känslor. Jag kollar mig i spegeln och är absolut INTE nöjd med vad jag ser, önskar att jag såg annorlunda ut, och går runt och mår dåligt över allt jag vill förändra men som jag inte lyckas med. Men sen tänker jag för mig själv, att jag duger väl för sjutton som jag är! Den som inte kan ta mig för detta kanske inte har här att göra. Och så tänker jag igen. Om jag nu vill förändra mig, ska jag då inte gå all in och verkligen sträva efter det? Tänk vilken härliga känsla att lyckas med något som man utmanat sig själv med. 

 

Så, lite kluven är jag allt.

 

/ Sofia 

Igår innan jag skulle ge mig ut och springa kände jag att jag behövde lite energi. Jag drack ett par koppar kaffe och gjorde den goda hallon- och avokadoröran. Mixa 1 avokado, 1/2-1 dl hallon, en skvätt vatten, lite pressad citron och vaniljpulver. Riktigt gott!

 

/ Sofia

Jag har verkligen insett varför jag alltid sagt/trott att jag inte kan/gillar att bege mig ut på en löprunda. FÖR ATT DET ÄR SÅ JÄVLA JOBBIGT. Innan man får upp sitt flås och sin kondition är det ju fruktansvärt. Efter en kilometer vill jag stanna. Sen springer jag alla de där jäkla fem kilometerna och vill stanna hela tiden. Svårt att andas. Andra andningen, vad f*n är det?! Röd som en tomat i ansiktet och svetten rinner som om jag duschat. Just precis på grund av allt detta har jag hållit mig borta från löpning, som en riktig fegis. Nu är det slut på det. Det är helt okej att se förjävlig ut och jobbigt är det bara i dryga 30 min, sen är det över. Och för varje gång man pinar sig igenom det kommer det bli lättare och flåset bli bättre.

 

Min utmaning till mig själv denna veckan är ju 5 löprundor á 5 kilometer och jag har avverkat 3 av dem. Det har varit otroligt jobbigt varje gång men jag har faktiskt genomfört det. Och förbättrat min tid från första gångens 34 minuter till att idag springa lika långt på 31,5 minuter. Jag är så stolt över mig själv så jag spricker. 

Så, utmana er själva - gör något ni tror att ni inte klarar! Det är en underbar känsla efteråt, när man inser att man klarar mycket mer än man tror. Trust me!

 

/ Sofia

Varför belönar sig så många med ätbara ting? Mat, kakor, fika, godis - "för det är jag värd!". Jag vet själv hur jag var förr. Om jag hade haft en tuff dag på jobbet kunde jag svänga förbi Drive In på Mc Donalds och köpa en Mc Feast-meny för att jag hade "gjort mig förtjänt av det". Jag hade jobbat så hårt att jag ville unna mig det. Eller när man gick i skolan och köpte en påse godis att ha till kvällsplugget för man skulle ju sitta fler timmar och slita, och då är "man värd nått gött". Det är INTE att belöna sig själv, eller unna sig, att trycka i sig massa onyttigheter, speciellt inte om man som jag vill förändra sin kropp och välmående. De som vill äta kakor, fika eller godis: fine, gör det, alla gör vi våra egna val, men att kalla det för en belöning är inte rätt enligt mig. Man kan väl belöna sina bedrifter med annat än ätbara saker? Om jag klarar att springa 6 km ska jag köpa den där tröjan som jag suktat efter! Det känns väl exempelvis himla mycket bättre?

 

/ Sofia 

I måndags hittade jag svenska jordgubbar på ICA Maxi och köpte hem den lilla kartongen med 250 gram för typ 35 spänn... Tyckte faktiskt inte det var så jättestor skillnad mot de importerade som man ätit hittills iår, men gott var det såklart!

 

Jag ska dra ner på godis och sånt där onödigt igen. Absolut ingen choklad, fika eller liknande på veckorna. Det är på sin höjd okej på helgen i måttliga mängder. Nu är det bra mat och hård träning som gäller! Några jordgubbar känns däremot helt okej - något gott måste man få äta då och då och det triggar inte mitt sötsug det minsta. P-e-r-f-e-k-t.

 

/ Sofia 

Jag anmälde mig just till Midnattsloppet. Det äger rum den 24 augusti här i Göteborg och är 10 km långt. Som man hör på namnet så springer man just på natten, eller, på kvällen snarare. De snabbaste startar kl 21.30. Det var min kompis Hanna som började prata om det på gymmet nu ikväll och sen gick vi hem och anmälde oss. Nu har vi tre månader på oss att slipa formen...

Kan man inte ta sig till Göteborg den 24:e så kan man även springa i Stockholm den 17 augusti, i Malmö den 7 september eller i Helsingfors den 31 augusti. 

Sofia, du som är nybliven leende löpare. Häng på?! 

/ Jonna

Jag kör ju inte helt mejerifritt längre, tyckte helt enkelt det var för tråkigt, men jag försöker ändå att hålla nere på det. I måndags stekte jag upp korv med hög kötthalt, champinjoner och sparris. Till det hade jag en liten klick majonnäs. Mättande och god kvällsmat for sure!

 

/ Sofia 

Nya sättet att umgås med vänner är ju helt klart att träna ihop. Kanske gå en långpromenad (och kunna skvallra utmed vägen = perfekt!) eller köra ett pass på gymmet ihop. Jag och mina fina vänner Frida och Sofia har fått in en ny rutin: Indoor Walking tisdagar 18:45. Då hinner man prata ikapp sig lite innan och efter passet och så kan man heja på varandra och pusha varandra när det känns lite tugnt under själva passet. 

 

Just det här tisdagspasset är helt fantastiskt. Det är Jens på Friskis och Svettis i Borås som håller i det och han är så jäkla peppande så det är helt otroligt. Jag har aldrig svettats så mycket som på de två passen jag varit på med honom som ledare. Det sägs ju att "sweat is fat crying" - på Jens pass är mitt fett jävligt gnälligt i så fall för gud så det rinner.. Prestationen under ett pass avgörs väldigt mycket, i alla fall för mig, av om man har en bra ledare eller inte, #hejajens!

/ Sofia

Igår innan fastan åt jag detta smarriga. Jag kör ätfönster 12-20 men kommer kanske inte hinna träna och få i mig mat precis alla dagar innan kl 20. Då får det vara så. Det är i alla fall ungefär den här vitkåls- & baconröran fast utan champinjoner och så på med parmesan. Grymt gott. Och enkelt. Nu ska jag nog stå mig till lunch. Ha en fin dag!

// Jonna

Jag skrev ju för ett tag sedan om hur jobbigt det kan vara att vara ett kontrollfreak. Jag har insett att jag kanske borde släppa lite på kontrollen ibland, men det här med att planera kan jag bara inte släppa. När jag bestämmer mig för att köra hårt med kost och träning så är planering A och O för mig. Ska jag ut och springa på morgonen gäller det att komma i säng i tid kvällen innan. Ska jag laga mat varje dag gäller det att planera handlingen så att man inte behöver åka till affären varje dag. Så i söndags gjorde jag faktiskt en ordentlig planering inför veckan och efter det skrev jag en handlarlista. Så fort allt fanns på papper kändes det som en liten lättnad. Då behöver jag inte hålla nån koll sen under veckan för allt finns där nerskrivet, och jag vet precis vad jag ska äta så slipper jag lägga tid på att fundera kring det. 

 

Jag är kanske lite skadad men sånt här gör mitt liv lite lättare faktiskt...... :)

 

/ Sofia 

Hemma efter veckans första "pass", en morgonpromenad. Har bestämt mig för att dessutom köra periodisk fasta ett tag igen, så jag började med det igår. Är allt lite hungrig nu men jag vet ju att kroppen vänjer sig snart, de första dagarna är värst. Och TACK GUD för kaffe!

/ Jonna