Jag överlevde!
Jag lever efter första passet med PT-Julia, men det var läääänge sedan jag körde så hårt och pressade kroppen så. Utan någon som pushar & skäller lite är det svårt, i alla fall för mig, att ge det där lilla extra som man inte tror att man kan. Julia är hård (sjukt bra!), jag fick absolut inte svara i telefon under passet och vi kunde inte fota till bloggen emellan övningarna; "Nästa gång lämnar du mobilen i skåpet Sofia!" Ok chefen...
Vi började med uppvärmning på löpbandet i 10 minuter. Allt eftersom ökade hon farten och sa till mig hur jag skulle springa. Det är en helt vetenskap, vet ni det? Upp med knäna, landa inte på hälarna, fram med bröstet, andas ordentligt.. Men det kändes bra & jag klarade det hyffsat faktiskt, vill absolut inte skryta här på bloggen men PT-Julia berömde mig för min kondis (kors i taket för jag tycker själv att den är kass, man kan mer än vad man tror!)
Efter det var det diverse styrkeövningar och jag svettades som aldrig förr. Det jag direkt inser är att när man ska träna så hårt får man absolut inte vara rädd för följande; att bli tomatröd i ansiktet av ansträngning, svettas så det droppar på golvet eller att hoppa och flaxa med armarna så att alla gymmande hunkar ser.
Vi körde på i nästan en och en halv timma och det kändes riktigt bra. Nu är jag fullkomligt slut i kroppen, orkade knappt styra bilen hem från gymmet. Är lite smått nervös för exakt hur mycket träningsvärk jag kommer ha när jag vaknar. Men det blir till att ignorera och ge sig upp för att avverka morgonpromenixen på 7 km - utmaningen ska klaras! Jag och PT-Julia har inte bestämt alla detaljer än men det verkar som att det kommer bli ett pass med henne i veckan - ser verkligen fram emot detta med skräckblandad förtjusning... :)
PS. Det kan vara så att ni kommer få se lite mer av PT-Julia här framöver....
Angelica susade förbi oss och fick knäppa av några kort!
// Sofia
Vi började med uppvärmning på löpbandet i 10 minuter. Allt eftersom ökade hon farten och sa till mig hur jag skulle springa. Det är en helt vetenskap, vet ni det? Upp med knäna, landa inte på hälarna, fram med bröstet, andas ordentligt.. Men det kändes bra & jag klarade det hyffsat faktiskt, vill absolut inte skryta här på bloggen men PT-Julia berömde mig för min kondis (kors i taket för jag tycker själv att den är kass, man kan mer än vad man tror!)
Efter det var det diverse styrkeövningar och jag svettades som aldrig förr. Det jag direkt inser är att när man ska träna så hårt får man absolut inte vara rädd för följande; att bli tomatröd i ansiktet av ansträngning, svettas så det droppar på golvet eller att hoppa och flaxa med armarna så att alla gymmande hunkar ser.
Vi körde på i nästan en och en halv timma och det kändes riktigt bra. Nu är jag fullkomligt slut i kroppen, orkade knappt styra bilen hem från gymmet. Är lite smått nervös för exakt hur mycket träningsvärk jag kommer ha när jag vaknar. Men det blir till att ignorera och ge sig upp för att avverka morgonpromenixen på 7 km - utmaningen ska klaras! Jag och PT-Julia har inte bestämt alla detaljer än men det verkar som att det kommer bli ett pass med henne i veckan - ser verkligen fram emot detta med skräckblandad förtjusning... :)
PS. Det kan vara så att ni kommer få se lite mer av PT-Julia här framöver....
Angelica susade förbi oss och fick knäppa av några kort!
// Sofia
Kommentarer
Trackback
