NEJ TILL KOLHYDRATER

Många frågar ofta vad jag saknar mest från tiden innan LCHF. "Saknar du inte att gå och käka en pizza?" "Blir du aldrig sugen på godis?" Helt ärligt så tar det tid för mig att svara på den frågan. Det finns ingenting som poppar upp i mitt huvud direkt, vilket förmodligen innebär att min LCHF-kost passar mig som handen i handsken. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i pasta eller potatis och jag käkade inte så mycket godis innan jag körde igång heller så att vänja sig av med socker var inget större problem för mig. Men nej, jag saknar verkligen inte att trycka i mig en pizza eller flöta till det med en chipspåse. Det lockar mig inte för fem öre, just för att jag vet hur mycket bättre min kropp mår utan det! De som aldrig gått på LCHF har ofta svårt att förstå "hur man kan klara sig utan så mycket gott". Det som är svårt att förklara för någon som inte provat ett socker- och stärkelsefritt liv är att man vet att man klarar sig så himla bra utan det så man saknar det inte alls lika mycket som man kanske trodde att man skulle göra. Eller nu ska jag inte prata för alla; JAG saknar inget alls så där jättemycket. Givetvis finns det saker som jag kan tänka vore gott, exempelvis torkade jordgubbar med yoghurtöverdrag från naturgodiset. Eller kanske en bit kladdkaka. Men längre än så går det inte. Jag känner noll och inget behov av sånt längre.

 

Ni andra LCHF:are som hänger här inne ibland; vad saknar ni mest? Eller har ni det som jag att ni knappt saknar något alls?

 

/ Sofia