NEJ TILL KOLHYDRATER

Idag, den 25:e januari, är det exakt ett år sedan jag körde igång med lchf. På ett sätt känns det som att det har gått hur fort som helst men på ett annat sätt känns tiden innan lågkolhydratskost så otroligt avlägesen. Jag började med lchf i hopp om att bli av med några kilon och för att testa något nytt - jag anade nog inte då att det skulle bli en livsstil istället för en diet. Jag gick ner några kilon i början och tappade en del centimeter här och där men det finns så mycket annat som fått mig att inse att lchf är här för att stanna. Under det här året har jag har lärt mig otroligt mycket om hur maten påverkar hälsan, om min kropp och jag känner mig piggare och starkare än tidigare. Jag har kommit igång med träningen ordentligt och hamnat i en god cirkel: när man börjar tänka på vad man stoppar i sig föds en vilja att vara hälsosam i alla aspekter. Jag kollar innehållsförteckningen på nästan allt jag köper, jag väljer ekologiskt om det finns som ett bra alternativ, jag går till gymmet regelbundet, jag går ut och går och håller mig helt enkelt aktiv. Kanske hade allt detta skett utan lchf också, men troligvis inte.

 

Något jag helt och hållet kan tacka lågkolhydratskosten för, och det som varit det allra bästa under året, är den relation jag fått till mat. Sockersuget är HELT borta, den störta befrielsen någonsin, och man äter god mat hela tiden för att bli mätt och inget strunt där emellan. Nu har jag kanske inte rasat i vikt av lchf som många andra gör - men är det inte helt fantastiskt att man kan äta så god mat hela tiden och inte gå upp i vikt? Jag har fortfarande en bit kvar till dit jag vill nå - jag vill byta endel fett mot muskler och se lika fit ut när jag tittar mig i spegeln som när jag föreställer mig själv framför mig. 

 

Något som många lchf-haters ofta (och gärna) påpekar är att det inte finns några långtidsstudier på lchf och att vi inte vet om det är bra för oss på lång sikt. Nu tror jag tyvärr inte att ett år räknas som långtidsstudie, men än så länge mår jag tusen gånger bättre än när jag åt "vanlig" kost. Visst, det kanske inte finns någon forskning för att lchf är bra på lång sikt men det finns ju faktiskt inte heller någon som säger att det skulle vara dåligt på något sätt. Däremot finns det en hel drös med forskning om hur det går på lång sikt om vi fortsätter äta som "vanligt": ökad fetma världen över och vi blir bara sjukare och sjukare. Är det inte så?

 

Den dagen en vettig person visar mig verkliga belägg för påståendet att lchf skulle vara dåligt för mig i längden, då ska jag ta mig en funderare, I promise. Tills dess tänker jag lyssna på min kropp som skriker högt och tydligt: fortsätt så här - JAG MÅR BRA AV LCHF.