NEJ TILL KOLHYDRATER

LCHF à la Jonna & Sofia

Att komma till insikt

Jag har verkligen insett varför jag alltid sagt/trott att jag inte kan/gillar att bege mig ut på en löprunda. FÖR ATT DET ÄR SÅ JÄVLA JOBBIGT. Innan man får upp sitt flås och sin kondition är det ju fruktansvärt. Efter en kilometer vill jag stanna. Sen springer jag alla de där jäkla fem kilometerna och vill stanna hela tiden. Svårt att andas. Andra andningen, vad f*n är det?! Röd som en tomat i ansiktet och svetten rinner som om jag duschat. Just precis på grund av allt detta har jag hållit mig borta från löpning, som en riktig fegis. Nu är det slut på det. Det är helt okej att se förjävlig ut och jobbigt är det bara i dryga 30 min, sen är det över. Och för varje gång man pinar sig igenom det kommer det bli lättare och flåset bli bättre.

 

Min utmaning till mig själv denna veckan är ju 5 löprundor á 5 kilometer och jag har avverkat 3 av dem. Det har varit otroligt jobbigt varje gång men jag har faktiskt genomfört det. Och förbättrat min tid från första gångens 34 minuter till att idag springa lika långt på 31,5 minuter. Jag är så stolt över mig själv så jag spricker. 

 

Så, utmana er själva - gör något ni tror att ni inte klarar! Det är en underbar känsla efteråt, när man inser att man klarar mycket mer än man tror. Trust me!

 

/ Sofia

När man väl hittar det där "andra flåset" kan man springa hur långt som helst. Jag tyckte också att löpning var ganska vidrigt innan och 5 kilmoter kändes som en enda lång pina. Nu springer jag 15 kilometer utan att känna den pinan en enda gång. Ren terapi. Möjligtvis den första kilometern som alltid kommer vara jobbig. Kämpa på du kommer inte ångra dig! :D

Åh, jag blir så lycklig när jag läser att andra tycker att det är jobbigt. Det peppar mig att också våga. För det ser så lätt ut när andra gör det, trippar förbi utan andfåddhet och inte det minsta röd i ansiktet.
Men nu jäklar, jag ska också våga!

Bra jobbet! :)
Det blir enkelere og enklere.

Fy farao va du är duktig!!! Och jag håller med dig, det är så jävla jobbigt men känslan efteråt är underbar!!
Sjukt att man bryr sig om vad andra tycker också (det gör jag), fast man tränar ju faktiskt bara för sig själv!
Grym är du!!